Ett par pippivantar, åt en kommande baby, blev det häromkvällen. Värken i axeln har lättat, fyra månader sen den dagen jag lekte starke Adolf. Just i dag då jag med glädje tänkte Tack och lov, nu är värken förbi, har den hälsat på igen. Men inte alls som förr och det är jag så tacksam för!
Kiva att mysa till det med lyktor. Redan nästan två veckor sedan längsta natten!
Omväxlande väder har vi haft. Huvudsakligen snö som nu verkar ha "fastnat". Några plusgrader emellanåt rubbar inte snötäcket. Alla i familjen är i gång så till den milda grad. De har handlat om simning, skidåkning, skridskoåkning, löpning, promenader, gym osv. Nu hör jag sonen komma in från fotbollsträning. Jag är aktiv i tanken att ta tag i det där med motionen! Koncentrerar mig!
Naturligtvis blir det sådant även för mig. Endera dagen!
Du får lova dig själv inför det nya året att du inte tänker vara Starke Adolf igen. Ont i axeln är inte roligt alls. Men det vet ju du själv förstås ;). Endera dagen kommer säkert jag också igång.
SvaraRaderaGod fortsättning Lisbet!
Svar:
Ja, det var en skön kväll.
Det är fint med alla möjligheter som man har att hålla kontakt. Tänk att alla meddelanden ramlar ner på rätt ställen också ;). Nej, ingen bild, de vet hur jag ser ut ändå. Jag har ingen smartphone, bara min dator och min gamla gsm. Får räcka så. Tillsvidare. Jag är lika bevandrad som du Lisbet.
Ja, tack och godnatt!
Dröm vackert! <3
Vilka jättesöta pippivantar! Fler barnbarn?
SvaraRaderaMotionen för mig inskränker sig numera till promenader...din familj är ju jätteflitiga och du har ju bra intentioner! 😂
Ingen snö här än - inte ens minusgrader!
Kram, Monica